Vad händer nu?

Ja det kan man undra. Ibland överraskar livet, eller det gör det väl titt som tätt. 

I slutet av augusti och början av september kände jag mig så grå, gammal, trött, värkbruten och slut. Jag funderade vad jag höll på med. Tanken kom, det kanske är dags att sluta arbeta. Vara pensionär på heltid. Blev då bara ännu mer trött och tungsint. Funderade, ska jag verkligen låta smärtan ta över och bryta ner mig? Vill jag tappa sugen helt? Det är klart att det vill nog ingen. Så vad gör man då? Det finns säkert miljoner saker att välja på men jag började läsa runt på nätet på ett nytt och nyfiket sätt. Helt plötsligt såg jag att Region Gotland sökte efter personer som ville gå en kurs i kulturkritik.  Regionen bekostade den. Hmmm kan jag det? Tänkte som Pippi Långstrump igen att : "Det har jag aldrig gjort så det kan jag säkert"och skickade in min ansökan. Dom tycker säker att jag är för gammal tänkte jag. Men döm om min förvåning, jag kom med! Så nu har jag gått den. Såå roligt och intressant. Att få "nycklar" till hur man ska tänka och  vad man ska söka efter när man ska skriva kulturkritik om böcker, musik, film ja vad det nu är. Vi fick läxa första dagen att kritisera en av böckerna som de valt ut. Det skulle vara klart till dagen därpå. Mitt val blev en diktbok av en författare som heter Hanna Rajs Lara och bokens titel är Baby. Hade aldrig hört talas om henne eller läst något av henne men jag gillar dikter så tänkte, jag gör ett försök. Det blev några timmars arbete med att läsa, fundera och skriva den kvällen. Men så roligt. Och nervöst. Som lärare hade vi professionella kulturkritiker och den ena är nog också professor. Så hu, hur skulle det gå för en gammal grå kärring som mig?

Jo jag blev med råge väl godkänd! Jag blev faktiskt generad av allt beröm de öste över mig. Så på slutet ska jag försöka lägga in min text här då kursdeltagarna ville kunna läsa den i min blogg. Men det bästa av allt är ju att det gav mig energi igen. Jag behöver nog något att stånga mina hjärnceller mot för att må bra. Jag behöver tänja på gränser, pröva nya saker för att hålla nyfikenheten uppe och inte fastna i kroppens begränsningar. Kanske känner du igen dig i det? Hitta något som du är nyfiken på och prova. Vare sig det handlar om makrame, foto, måla, dreja, silversmide, snickra, sticka, virka ja möjligheterna är oändliga. Om livet bjuder på citroner, gör något gott av dem. Hittade fler kurser att gå men det tar vi en annan dag. 

Så var snäll mot dig själv genom att utforska livet, fyll det med spännande aktiviteter allt efter förmåga och sprid kärlek!

Foto: 1. Vem kan segla för utan vind - oljemålning,  2. Bortom orden - oljemålning  3. Kunskapens träd på gott och ont - akvarell

Här nedan ser ni resultatet av min kritik och vad jag tycker om boken. 

                                                         En kärlekshistoria

En liten diktbok. Hopknuten med rött snöre. Tunn. Kan det vara något att läsa?

Fundersamt öppnar jag boken och börjar läsa. Boken heter "Baby" och är skriven av Hanna Rajs Lara, vilket är en ny bekantskap för mig.

Hannas språk är speciellt, kort, kärnfullt och specifikt. Varje sida består bara av fem eller sex versrader. Handlingen tycks mig vara en omvälvande kärlekshistoria. Det första jag läser är:

"baby du skammar änglarna

det är inte speciellt bibliskt för

ja följer ingen bibel och

ja längtar ingen himmel när

ja har dig"

Pang! Inga punkter, inga kommatecken, inga versaler och inga gemener. Texten går ändå rakt in och ger mersmak.

Vem denna diktbok är skriven till kanske läsaren får bestämma. Är det ett barn, en partner, en vän eller något trancendent? Boken i sin helhet går att tolka på olika sätt. Det kan vara ett efterlängtat flickebarn som skapat denna kärlek och känsla av himlasänd – mazel - lycka eller en partner. Men absolut också något trancendent, något bortom orden.

"Baby du skammar änglarna" är något som återkommer genom dikten, en av de röda trådarna, och känns väldigt fräscht och upproriskt gentemot religion. Speciellt som det insprängt i verserna flertalet gånger finns hänvisningar till judendom och hebreiska begrepp, gudomlighetsprinciper och välsignelser som är den andra röda tråden. Det går heller inte att komma ifrån att skrivsättet har beröringspunkter med Högavisan i Tanach och Gamla Testamentet. Skönheten i det skrivna och de återkommande textraderna finns redan där och Högavisan räknas som en av de vackraste kärleksdikter som finns nedskrivna. ( Tanach är judemdomens texter som är de samma som kristendomens Gamla Testamentet ).

Att skriva om andlighet, Gud, JHVH, Allah i starka kärleksrelaterade former är något som är gemensamt inom de tre Abrahamitiska religionerna och återfinns hos sufismen inom islam, chassidism inom judendomen och flera olika grenar inom kristendomen.

Mitt bland allt detta pågår vardagslivet. Folk som snackar skit, flygrädsla, dusch, sorg, glädje och matlådor. Precis som livet självt.

Bortsett från de instuckna hebreiska passagerna är texten lättsam, modern och ofta som när man chattar med varandra. Just detta sätt att uttrycka sig på förstärker de djupa trancendenta delarna, ja rent av lyfter dem.

Hanna Rajs Laras diktbok och kärlekshistoria är kraftfull trots sitt lilla format och tål att läsas om och om igen. Att hitta beröringspunkterna mellan det vanliga, ibland gråa, livet, himlastormande lycka, skönhet, det fula och att allt ryms i oss människor men även i det som är bortom orden känns bra. Hanna Rajs Lara är definitivt en författare att läsa mer av och denna pärla har lagt sig i mitt hjärta, en kärlekshistoria.