Tärningen är kastad

06.02.2022

I dag är det många tankar som snurrar runt i huvudet, så det blir blandad kompott i dag. 

Tärningen är kastad är ett uttryck som Julius Caesar ska ha sagt när han gick över floden Rubicon för att ta striden  mot sina fiender i den romerska makteliten. Det betyder alltså att något händer, har påbörjats som är mycket viktigt, oåterkalleligt och som måste avslutas.

I dag lyser solen från och till och vinden är bitig och kall. Men vad gör det när jag, dagen till ära, upptäcker att snödropparna har kommit och att det spirar i rabbatten. Fullt med krokusar sticker upp. Då blir jag glad och mungiporna går runt hela huvudet nästan. Och dagen till ära, ja i dag firar vi   samer Sápmis nationaldag. Det är viktigt att lyfta fram och att kampen för samernas likaberättigande fortsätter. Än i dag 2022 finns orättvisor kvar och staten kör över mark och renägare för vinstintressen trots att de har haft markerna i hundratals år. Rent historiskt har vårt urfolk samerna blivit oerhört illa behandlade och ni som inte sett filmen Sameblod borde se den för att få lite av historien. Tärningen är kastad.

Tänk , nu på onsdag den 9 februari tas alla restriktioner bort mot covid för nu räknas inte längre covid som en samhällsfarlig sjukdom. Det är ju fantastiskt att vi kommit dit. Tack vare att så många är vaccinerade blir flertalet inte längre dödssjuka. Det är verkligen något att fira! Frågan är ju nu hur vi kommer att bete oss. Ser ju att många skriver att det ska bli så skönt att börja leva som vanligt igen. Visst, att kunna börja umgås med andra människor igen är ju fantastiskt. Bjuda på en fika eller middag. Men jag undrar också om vi lärt oss någonting? För faktum kvarstår att vårt leverne innan pandemin i stor utsträckning hjälpte till att skapa den. Allt vårt resande t.ex. Jag är inte ute efter att skuldbelägga, jag fundrar. Kommer vi att kramas och kindpussas åt höger och vänster igen? Kommer vi att tvätta händerna lika ofta mm? Eller kommer vi att tänka till? Jag hoppas det. Tärningen är kastad! 

Här hemma lever vi just nu lite udda. Det är ju OS och många duktiga svenska utövare är på plats i Kina. Med åren har jag börjat tycka att det är ganska roligt att se på viss sport. Men i år bojkottar jag OS totalt. Så när min skatt tittar gör jag annat och med öronproppar. Jag kan för mitt liv inte förstå hur IOK valt att lägga spelen i en av världens största diktaturer. Härförleden rev Kina ned minnesmärket på Himmelska Fridens Torg över massakern 1989 som var en studentprotest. Den får inte längre synas. Genom vår medverkan pumpar vi in miljarder i Kinas statskassa. De styrande lär skratta hela vägen till banken. Att hävda att västs demokrati skulle påverka till det bättre genom medverkan är i mitt huvud bara galimatias. OS 1936 i Tyskland blev ett stort reklamjippo för nazism och Hitler. Ändrade han sig? Nähä, inte det. Det förvånar mig också att inte idrottarna har tillräckligt med mod för att säga STOPP! Så jag känner bara sorg oavsett hur många medaljer svenskarna kommer att ta. Det känns som blodspengar. Tärningen är kastad!

Desamma gäller vår värld och natur. Jag ser ju på världen genom mina ögon och det är en kvinnas ögon. Hur kan makt och rikedom vara viktigare än en jord som lever? De barn vi kvinnor föder med smärta behöver en levande jord som inte blöder pga vårt korkade förhållningssät, maktgalenhet och girighet. Vi måste kunna samarbeta, lyssna på forskare och släppa prestigen. Tärningen är kastad! 

Förövrigt har jag nu klivit ut ur min målar och skrivarbubbla. Det blev klart i går kväll och är nu inskickat så att det förhoppningsvis finns en bok till utställningen i mars på Langska huset. Känns så skönt och spännande att få se hur den blir. 

Önskar er nu en trevlig fortsättning på söndagen och resten av veckan. Var snäll mot dig själv, njut av vårtecken och sprid kärlek.

Målning: Tärningen är kastad    Foton: Den Samiska flaggan och vårtecken från i dag