Tack för naturen!

Alltså, jag får ingen ro! Något gnager hela tiden på insidan. Dagarna går och jag får dem att gå genom att städa, tvätta mm. Ha något praktiskt för händerna som om jag skulle kunna springa ifrån oron. 

I dag har jag gett mig på "fläktpaketet". I våra hus har vi ett system som inte bara handlar om fläkten över spisen utan det reglerar all luftcirkulation i huset. Så ovanför spisen sitter det. Två fläktmotorer med rotorblad och en stor låda med typ som jalusi i aluminium och tvåsidigt. Allt ska lyftas ut och rengöras. Fläktarna går ju inte att stoppa i vatten då de är elektriska. Jalusilådan är för stor för att få ner i något. Det blir till att använda små tandborstar, topz och trasor för att komma åt så mycket som möjligt. Ja det tar flera timmar trots att jag gör det varannan månad. Gör man inte det samlas det vatten- kondens som rinner och skapar sörja och effekten blir mycket sämre på fläkten. Inget roligt göra. Jag svär varje gång och tänker, ok, systemet fungerar men inte sjutton är det en kvinna som uppfunnit det! Hur man smidigt ska göra rent det från smuts och fett fanns inte med i uppfinnarens tanke. 

Så nu har jag snart klarat denna dag också trots oron. 

Naturen är också en källa till lugn och ro. I stort sett hela september har vi haft fantastiskt varmt och skönt väder. Det går fortfarande att sitta på altanen och äta frukost - lunch i shorts och bikinitopp. Mycket har börjat blomma om som kaprifol, pipört, smultronen är mogna igen, små blåeld och cikoria. Rosorna blommar fortfarande, men det brukar dom göra här fram i december. Det är otroligt vackert ute just nu. Fortfarande väldigt grönt även om en del träd som lönn börjar skifta färg. I går kväll var det en ljuvlig kvällshimmel och en måne som var fantastisk. Så där guldgul som den brukar vara i augusti. Dessutom i nättras var det norrsken! Så tack och lov för naturen som fyller på själen! Att en klar natt se stjärnhimmlen och dessutom norrsken är magiskt. Dessutom ger det känslan av hur små vi är i skapelsens underbara universum och tystnad. Hur liten min oro är i alltet. 

Vad är det då som gnager? Jo för mig är det allt elände vår nuvarande regering hittar på. Detta tidöavtal som gjort att M, KD och L sålt sina själar till SD för makt! Den politik som nu förs är helt dikterad av SD och en kopia av vad som skedde i Tyskland under slutet av 1930-t till andra världskriget. 

Att de vill införa angiverilagar som kommer att göra att ingen litar på någon. Skedde också i Tyskland. Att dra in bidrag till folkbildning och folkhögskolor är en fara för demokratin. Helt i SD:s anda och så skedde i Tyskland. Att ge sig på HBTQI och andra minoriteter också helt i SD:s anda och har gått att läsa i deras partiprogram för dem som orkat läsa det. Att det också skedde i Tyskland under Hitler kan inte ha undgått någon. Att skapa slutna uppsamlingsområden där flyktingar skall vara, de får inte vara ute i samhället, känns också igen. Det som sker nu i Sverige är fascism och nazism. Det går inte längre att kalla det för något annat!

Det är en oro men också en stor sorg som tär på insidan. Jag hoppas att detta inte är vad svenska folket vill. Jag hoppas att politiker ska backa från denna väg. Jag hoppas att medmänsklighet, empati och solidaritet ska återkomma. Jag hoppas och ber. 

Dessutom har en av våra stora konstnärer lämnat oss för det himmelska, Angela Duckert. Hon gjorde och skapade precis som hon själv ville och struntade i alla konventioner. Hon var rak och stod för det hon tyckte. Hon sa till mig, fortsätt skapa som du vill, från ditt hjärta och skit i vad andra tycker! Hennes ord har betytt mycket för mig. Vila i frid Angela och fortsätt skapa med alla de stora som gått före!  

Ta nu väl hand om er, var barmhärtig mot er själva och andra. Gör det ni kan för att vända detta och sprid kärlek.   

Foton: Nattens norrsken, cikoria, och klipp om Angela Duckert