Själens skrubbsår

I helgen som var, den 28 - 29 augusti medverkade jag vid Kulturartilleriet i Fårösund med, sång, föredrag och en liten konstutställning. Så roligt att kunna ställa ut igen och trots busväder på lördagen blev det en välbesökt tillställning. Det bjöds på flera olika musikartister, smideskonstverk, clowner utan gränser, en sound walk och så jag då. Jag berättade om min väg till att bli konstnär och fram till där jag är i dag. Den vägen har varit krokig men allt mitt liv innehållit hitintills har jag användnig av i mitt konstnärsskap. 

Utställningen fick namnet "Själens skrubbsår" och till den hade jag valt ut ett antal tavlor som på olika sätt tangerade detta ämne. Det gjorde också mitt föredrag men ur en annan vinkel. 

Själens skrubbsår ja, vad är det? Att lyssna på Mando Diao när de sjunger just "Själens skrubbsår" säger en del. 

Det är nog ingen av oss som går igenom livet utan att få dessa skrubbsår i själen. Det kan handla om vår barndom, det kan handla om mobbning i skolan, om skilsmässor på olika sätt, sjukdom, död och sorg och så vidare. Allt det där som någon gång under livet har gjort ont på vår insida, och gjort så pass ont att det fortfarande känns eller i vartfall finns där som ett starkt minne. Vad gör man då med dessa skrubbsår? Vanliga skrubbsår tvättar man rena och så får de läka. Kanske blir det ärr kvar beroende på hur stora och djupa skrubbsåren är. Men själens skrubbsår då?

När jag ser tillbaka på mitt liv som det varit hitintills så ser jag likheter med vanliga skrubbsår. Vissa är ytliga och har läkt bra medans andra är djupare och större och tar längre tid på sig  att läka. Vad jag tror är viktigt för att få själens sår att läka är att våga ta fram dem och titta på dem. Att vrida och vända på dem och gärna prata högt med dem. Det är ju så att när vi själva hör hur vi tänker kan det hända att vi hör tokigheter som gör att det blir lättare att släppa taget om sådant som vi bär på i onödan. 

Trots mina själsliga skrubbsår säger jag som Arja Saijonmaa "Jag vill tacka livet" För det fantastiska är ju att allt det vi har varit med om under livet, skapat vilka vi är. Det är det som gett oss en klangbotten. Det är det som i oss skapat medkänsla, tacksamhet och generositet. Det mångfacetterade livet är hela grunden för fungerande gemenskap människor emellan. 

Så omfamna dina skrubbsår, våga se dem, vrid på dem och prata till och om dem. Tacka livet och var barmhärtig mot dig själv och sprid kärlek.

Foton: 1: från utställningen "Själens skrubbsår  2: Målning "I will survive"   3: Målning "Skärvor av liv"  4: Målning "Release me"