Öppna Ateljèer och att vara konstnär.

Så sitter jag här vid datorn och undrar vad friden jag har här att göra. Min slavdrivare säger att: Du har väl annat som du borde göra. Du vet ju att det är Öppna Ateljèer om i stort sett två veckor? Va? Va? Eller vet du inte det? Din ateljè ser för bedrövlig ut. Du måste städa! Och så måste du göra listor och räkna ut hur du ska exponera tavlor, kuddar och musmattor. Hur var det sedan med kurserna du skulle gå? Varör ska du göra flera saker samtidigt?! Och ditt eget kursmaterial då? När tänker du fixa det?  Hmmm, stopp stopp! Jag får ta till Natthikos tipps och säga till min hjärna som är min slavdrivare: Tack för din feedback, jag återkommer.  Känner du igen dig? Vi är ju ofta själv våran värsta fiende.

Av någon konstig anledning arbetar jag ganska bra under tidspress och så har det alltid varit. Minns när jag gick på komvux och jag och min vän gjorde uppsatser och specialarbeten. Vi fick alltid beröm för att vi lämnade in våra arbeten i tid och de var bra utförda. Carina och jag skrattade gott och sa, ja dom skulle bara veta hur ute i sista minuten och sena vi var. Och fortfarande fungerar jag så. Visst, arbete pågår fast det kanske inte syns då hjärnan tänker men jag tar mina pauser och tar vara på stunderna också. Det måste man, annars försvinner ork och glädje. Så istället för att göra det hjärnan säger att jag borde, satte jag mig ute på altanen i solen och åt lunch och njöt. Och sedan hamnade jag här. 

Den som till äventyrs tror att det är bara ett flumyrke att vara konstnär, om det ens är ett yrke, vet inte riktigt vad hen pratar om. Jo, det är fantastiskt att få hålla på med något som jag älskar men så är det väl för alla som har ynnesten att arbeta med sin passion. Men utöver det ska jag ju vara den som utför hantverket, i mitt fall att måla tavlor: Jag ska planera, jag ska ta kontakterna, jag ska göra mina egna uppföljningar, ha koll på vad som fungerar och inte. Jag ska kunna något om sociala medier och synas där och ha hemsidan aktuell, ha koll på mitt materiallager, beställa - inhandla nya färger - penslar- dukar- ramar- papper - medier mm när det jag har tryter. Kort sagt, jag är min egen chef, manager, ekonom, marknadsförare och idèspruta. Så inte flummar jag bara runt inte. Detta är bra att skriva även för min egen skull och för att tysta min egen slavdrivare. Jag hinner bli klar till Öppna Ateljèr. Dessutom är ju vitsen att besökarna ska komma just till min arbetsplats - ateljè just som den är. Inte till ett finrum. Så igen slavdrivare: Tack för din feedback, jag återkommer.

Vem får då kalla sig för konstnär? Ja jag vet inte om det finns kriterier för det. Wikipedia skriver: En konstnär är en utövare av någon eller några av de skapande konsterna. Så det kan vara målare, musiker, grafiker, fotograf, filmare, skulptör, keramiker, silversmed, tecknare, författare, poet.... you name it. Så med andra ord, om du utövar något av detta kan du kalla dig för konstnär. Inte för att någon har godkänt dig utan för att du utövar! Så sträck på dig då och börja våga kalla dig för konstnär! Ta din längtan på allvar och lyssna inåt. Kliv ut i och utöva skapande. Vet att det ger dig såååå mycket tillbaka. Vill du prova på att måla? Ha lite till tålamod. Snart kommer jag lägga ut datum för kurstillfällen. Jag hoppas få se dig då! Och naturligtvis även på Öppna Ateljèer!

Var snäll mot dig själv, ta vara på dagen, njut, skapa på ditt vis och sprid kärlek.

Foton: Från min ateljè och från när jag målade hos Lis Hellström på Lansa Fårö.  En musmatta med tryck från min tavla "Coats of many collors"  Kolteckning: Är du alltid inom mig