Moving on

Så är det då dags igen! Att skriva? Ja det också men framför allt är det dags för att återigen gå vidare. Jag håller på att ta ner min sommarutställning i Barlingbo gamla skola och flytta tillbaka till min lilla ateljè i Eksta gamla skola. I morgon går stora lasset med släpvagn och all konst. Under veckan som varit har jag plockat ned alla färger, penslar, andra redskap, målar medier, böcker, rengöringsmedel mm, mm. Burit och släpat och fyllt bilen så mycket som det bara gått. Och så burit in det i Eksta och packat upp det igen. Kan säga att det känns som jag har två meter långa armar just nu och ont precis över allt. Men envis som jag är har jag kört på precis som jag alltid gör när det gäller att flytta, och precis som när jag var 25 år. För är det något jag hatar så är det flyttkaos. Att ha lådor överallt och att inte veta var någonting är. 

Så den här veckan har fått mig att fundera på detta med att gå vidare - moving on. För naturligtvis straffade det sig att köra på som om jag var 25 år, och det visste jag ju. Fick ju så lov att ta det lite lugnare några dagar inför nästa omgång nu i helgen. Och irriterad och frustrerad blev jag av att inte orka. Det var då jag började fundera och det ledde till en del tankar och kanske lite insikter. 

Det här med att gå vidare i livet är ett återkommande tema vare sig vi vill det eller inte. Inte nödvändigtsvis att flytta, som jag nu gör, men också det är en del av livet. Men vi går från barndom till gammal om det vill sig väl, och alla stadier där emellan. Många av oss får hantera att vara förälder med glädje och sorg och också att barnen vuxit och flyttar hemifrån. Vem är jag då? Då gäller det att gå vidare. 

Att bli äldre och helt plötsligt ha en kropp som gör precis som den vill och hittar på en massa konstiga saker är också en resa. Det gör ont i leder, höfter och rygg t.ex. Det blir svårt att vissa dagar få på sig strumporna eller att plocka upp från golvet det jag tappat när jag är fumlig. Ögonen har svårare att ställa in sig snabbt för avstånd. Änglavingarna eller gäddhänget, om man så vill, på övererarmarna börjar infinna sig. En massa fläckar, småvårtor mm dyker helt plötsligt upp där jag minst anat det och inte vill ha dem.  Ja det där med skönhetsidealen från reklamen kan jag numera gladeligen fullkomligt strunta i. 

Allt det här är ju faktiskt riktigt bra! Att slippa pressen att bry sig om mallen vad andra tycker. Jag tänker att en av livets meningar är att omfamna nuet. Att omfamna alla ofrånkommliga situationer som livet bjuder på när det gäller att gå vidare. Att sluta motarbeta eller stressa mot det som kommer sedan. Att inte gardera sig så mycket för detta sedan. Visst, vissa saker kan jag kanske råda över, men kroppen gör som den vill i alla fall. För mig är det en skön vila, en stilla acceptans även om jag vissa dagar vill mer än jag kan. Jag menar nu inte att man ska ge upp men sinnersrobönen är bra även här så den delar jag med mig av:

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Så ta med dig den, använd den och lev i nuet. Njut av livet som ges och strunta i alla tyckare! Bara du vet hur du vill ha ditt liv, klä dig, roa dig osv och lyssna på din inre röst. Och det bästa av allt! På insidan är jag/du ju fortfarande 25....eller hur?

Var nu  om snäll mot dig själv och sprid kärlek.  

Målningar:  Moving on -  akryl/blandteknik.   Hon som var jag -  oljemålning   An old lady - oljemålning