Livstrappan

Livstrappan, vad är det? Ja säg det? Förr fanns det bonader med en bild av en trappa där man följer livet från födelse till död. Motivet fanns ibland målat direkt på väggen och var vanligt inom folklig bildkonst från 1600-talet fram till 1800-talets början. Vaför den var vanlig och målades kan jag bara spekulera kring. Bibliska motiv var ju också vanligt att måla för de som hade råd. Kanske handlade det om att inte glömma att vi alla är lika, i så motto och har tur, att vi föds, är barn, unga, medelålders, gamla och sedan dör. Att vara tacksam över det liv vi får. Kanske också att bilden är sammanflätad med 10 Guds bud om att hedra sin fader och moder och om hur livet skall levas. Som sagt det är mina funderingar, och det finns ju både gott ont i detta. Det som kan vara mindre gott är att detta förmodligen har hållit många kvar i det liv föräldrarna bestämt och skapat ett slags fängelse. För andra har det skapat en trygghet vilket då var bra. 

Just nu följer jag "Vem tror du att du är" på TV5. Mycket intressant! I de första avsnitten får vi följa Börje Salming, Agneta Sjödin och Petter Askergren - rapparen. Vi tänker ju i dag att vi i princip skapar oss själva. Vi har alla möjligheter och kan välja och vraka. Inte som under 1600 - 1800 talet. Men när jag ser detta program undrar jag verkligen hur fria vi är och hur mycket av historia vi bär inom oss. Jag ska inte avslöja vad som kommit fram, det tycker jag att ni själva ska se. Däremot önskar jag att jag hade de möjligheterna att släktforska och den hjälp som programmets deltagare får.  Undras just vad som skulle komma fram om mina anfäder/mödrar? Stillsamma, fogliga och lydiga kvinnor har jag i allafall svårt att tro att jag skulle hitta....

För övrigt stämmer väl livsstegen och att man i den står på höjdpunkten vid 50 år. Det innebär att jag är på nerväg nu då. För tillfället tror jag på det. Var på apoteket i dag för att se om de hade strumppådragare. Det hade dom inte. Vissa dagar har jag så ont i höfterna att jag faktiskt inte får på mig strumpor och nu börjar det bli kyligt att gå barfota i skorna ute. Ja, ja ilandsproblem. Det löser sig. 

Att jag just nu har så ont beror på att jag hade en liten utställning i söndags på höstmarknaden här i Eksta hos LennArt. Galleriet är ett gammalt hönshus tror jag och med stengolv. Jag stod och gick i ca 6,5 timme. Då får jag ont. Men så roligt det var! Massssssor av folk och väldigt många som kom in i galleriet. Det var så fullt att jag inte hann prata med alla och tavlorna hade en strykande åtgång. Sålde nästan slut. Sista timmen det var öppet var det i stort sett tomma väggar som mötte besökarna. Många fantastiska samtal blev det också så det var väl värt värken som kom bakefter. 

Oavsett livstrappor, ålder och krämpor tänker jag fortsätta vara den jag är. Skapande, nyfiken, ifrågasättande, envis och allmänt knasig. Och det tycker jag att du också ska vara. Alltså precis den du är, oavsett vad andra tycker. Livet är för kort för att försöka passa in och vara andra till lags. 

Så var snäll mot dig själv, njut av livet, döm inte dig själv eller andra och sprid kärlek.