Konstnär och högkänslig

I dag är vädret grått, blåsigt, ruggigt och det regnar. Våren verkar ta ett steg framåt och två bakåt just nu. Annat var det 1 maj. Solen strålade och det var varmt. Vi var som sagt i Mullvalds strandskog  och tittade på mängder av fältsippor som växer här på ön. Måste säga att jag är fascinerad av allt ovanligt som växer på Gotland.  

Utflykten var helt fantastisk. När jag stod där på stranden, och doften av solvarm sand, gräs och hav slog emot mig, överrumplade känslorna mig totalt. Tårarna bara sprutade och min man frågade oroligt om allt var ok. Och ja det var det. Jag kände en sådan tacksamhet och uppfylldes totalt av det. Tacksamhet att jag fick uppleva det en gång till i livet. Förstod att jag varit rätt säker på att jag inte skulle överleva denna pandemi. Men, där och då kändes det verkligen som om ljuset återvände. 

Jag tillhör de högkänsliga och det kan bl.a yttra sig som upplevelsen på stranden. Men det är så mycket mer, på gott och ont. Jag känner tex. av stämningarna i ett rum med människor direkt jag kliver in i det och känner falskhet. Det gör att stora folksamlingar och träffar med många under en längre stund ofta blir väldigt tröttande. Jag känner glädje och sorg väldigt starkt, likaså dofter, odörer och smaker. Och ofta vet jag vad som kommer att hända. Får vara tacksam att jag lever nu och inte på 1600-t för då hade jag väl blivit bränd som häxa. Tror i vart fall inte att jag är ensam om detta. Och det finns en stor nytta också. Färger berör mig ju starkt och sammantaget så hjälper det mig i mitt skapande. Kanske finns denna extra förmåga lite till mans hos oss konstnärer? Ibland blir det också min egen slavdrivare när jag står framför något jag håller på att att måla. Står länge och tittar. Duger det här? Har jag lyckats förmedla känslorna? Talar konstverket? Inte lätt att veta och någonstans måste jag ju dra en gräns och vara nöjd. Inte allt jag målar blir bra men det är också en lärdom. Och inte gör det heller något för det går att måla om och börja på nytt. 

Ja nästa vecka, torsdag 13/5 Kristihimmelfärdsdagen börjar Öppna Ateljèer och då har jag öppet! Torsdag-Söndag. Ni får komma och titta då och se om jag lyckas beröra er med min konst. Och i morgon får jag min första spruta mot Covid så min känsla på stranden verkar också stämma!

Så till nästa gång: Var rädd om dig, ta vara på stunden, njut och sprid kärlek!

Foton: Fältsippor fotade i Mulvalds Strandskog    Målning: En stundpå jorden. Akvarell