Julefrid eller...?

Så. Nu är det färdigstädat och pyntat. Huset doftar rent och hyacinter. Utanför fönstren piskar regnet och det blåser. Barometern har fallit så lågt som det går och stormen Pia är i analkande. Just nu sitter jag vid datorn och njuter av tystnaden och julstämmningen. Maken kommer hem från jobbet om någon timme och då börjar julen på riktigt. 

Jag jobbar med att få axlarna att sjunka och få julfriden att stanna på insidan för ja, jag har en kluven inställning till jul. Jag älskar att pynta, göra hemtrevligt och fint trots att kroppen protesterar. Eftersom det är ett sanslöst lågtryck så protesterar mitt huvud ordentligt men jag gav mig sjutton på att städa ändå. Varför? Ja det har jag funderat på. En rolig kommentar på FB sa: Till alla er som städar som tokar, det är Jesus som kommer inte hälsovårdsnämnden. Sant! Men det är inget av de anledningarna som gör att jag städar och pyntar. Jag mår helt enkelt gott när det doftar gott och  färgerna här hemma harmonierar. Det gör mig lugn. 

Ju äldre jag blir desto mer funderar jag bakåt. Antar att jag på inget vis är unik i detta. Förr städades det och lagades mat så mödrarna var helt slut på julaftonskvällen. Det gör jag inte. Men doftminnen från barndommen finns kvar. Granriset utanför ytterdörren och granen inne. Julbak, korvar, köttbullar, sill osv. Mormors adventsstjärnor i guldig plåt och doften från vedspisen. Och massor med snö som knarrade under skorna. Jo jag kommer ju från norr och vad jag ständigt fick höra var att " fattig kan man vara, men man ska vara ren och hel och ha rent inne" Det är säkerligen en bidragande orsak till att jag städar som jag gör. 

Vad är det då som gör mig kluven? Jo det är det där med förväntningar. Som barn väntar man på julklapparna. Som vuxen längtar man efter kärlek, frid och gemenskap utan krav. Och här uppstår kluvenheten. Jag har mina minnen av julen, mina barn har sina, deras respektive har sina och barnbarnen är färgade av alltihopa. Hur gör man för att få till det? Inte alltid lätt, och inte alltid lätt att se varandra som bara människor utan alla laddade släktband. 

Nu är den ändå här. Julen med fridens och fredens budskap. Det hoppas jag ska få genomslagsskraft kommande år! Och att vi nu ger oss själva utrymmet att vara, mysa, äta och dricka gott, gå i de kläder vi trivs i och strunta i måsten. Att djupandas och tänka ljus och hopp. 

För min del blir det nu vila tills i januari om jag inte får något ryck. Har varit en hel del utställningar under året, kurser jag hållit och gått själv, och covid. Har precis blivit klar med utbildning till konstterapeut och fått mitt certifikat. Nu ska jag läsa, kanske måla och bara vara.  

Lästips: Folk som sår i snö av Tina Harnesk. En riktigt bra och rolig bekantskap. 

Så nu önskar jag er alla en riktigt GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR! Fyllt med frid, fred och kärlek. 

Och var barmhärtiga mot er själva och andra. 

Fotona är här hemmifrån, mitt certifikat och så boken jag tipsade om. Läs baksidan på boken.