Internationella Kvinnodagen

I dag är det alltså Internationella Kvinnodagen. Känns kluvet kan jag tycka. Dagen har funnits sedan 1910. Den dagen då Elin Wägner lämnade in pärmarna med insamlade namn för kvinnlig rösträtt. Men det dröjde nio år till innan det blev verklighet. 1919 röstades den kvinnliga rösträtten igenom.  Gifta kvinnor blev inte myndiga förrän 1921 så jag undrar hur många kvinnor som röstade efter eget huvud innan dess?! Förmodligen tog det ännu längre tid än det innan kvinnor vågade trotsa sina män och ha egna åsikter öppet. 

Först 1982 faller kvinnomisshandel under allmänt åtal och trots det vet vi att kvinnomisshandel sannerligen inte är ovanligt i dag. Nu under denna pandemi har kvinnojourerna fullt upp. Det verkar som om en del män tycker att det är ok ska att slå sin partner pga pandemin??? 

Jaha ja hon är alltså feminist! Kanske tänker du så, och mitt svar blir: JA SJÄLVKLART!! Går det ens att vara något annat som kvinna? Det är ju jag och alla andra kvinnor som upplever att vi blir misstrodda, förminskade, motarbetade, idiotförklarade, hatade, förnedrade, utnyttjade inom vård och omsorg som billig arbetskraft men även misstrodda som patienter, sexuelt ofredade och utnyttjade, misshandlade och tystade. Jag tror att alla kvinnor under sitt liv någon gång upplevt, om inte allt så, delar av detta. Mee to rörelsen är ett tydligt bevis på det. 

Att vara feminist är INTE att hata alla män. Däremot hatar jag ett system som förminskar halva jordens befolkning! Dessutom är det ofta så att den andra halvan, dvs männen, inte ens ser och förstår vad det är för system vi pratar om. De har ju hela livet, generationer bakåt, haft alla förmåner, blivit uppfostrade i det självklara av att vara den som har makten och som är normen. Sjukvården är ett typexempel på detta. Inte ens kvinnosjukdomar har forskats på genom kvinnor utan genom män. Sååå smart---inte! Jag har i dag lagt ut en artikel från 2020 och SvD på min FB sida Konst av Marie som heter: Kvinnor ses fortfarande som inbillningssjuka. Läs den gärna. 

Jag skrev i början att jag tycker att denna dag känns kluven och det gör jag. Ja det är bra att kvinnors liv och villkor synliggörs och att det arbetas på att få till en jämlikhet värd namnet. Att också kvinnor fullt ut är män-niska och inte bara man-nen. Att även kvinnan blir inlemmad (manligt ord) i språket t.ex. för även här syns det tydligt än i dag vad som är norm. Brandman, banktjänsteman, förman, spelman m.fl.  Är det inte löjligt att påpeka dessa ord? Nja, språk har en otrolig makt och de ord vi använder förstärker system och värderingar och att lyfta detta kanske kan få den privilegierade halvan att åtminstone fundera. I dag som samhället ser ut tror jag att det är än viktigare att skärskåda språket. I FB flödet i dag fladdrade en klockren "serieruta" förbi som så klart talar om varför jag är kluven.  Sara Smille Edenheim hade lagt ut: En vet att en lever i ett patriarkalt samhälle när ens könstillhörighet får samma kalenderiska tyngd som en kanelbulle och en jävla mazarin. 

Och det är ju just det, en dag på året precis som kanelbullens dag. Det räcker inte. Det här är viktigt 365 dagar på året och det är viktigt för framtiden, för hur vi vill att vårt samhälle ska se ut och för våra barn, barnbarn, barnbarsbarn osv.  Så fortsätt kämpa för jämlikhet, var stolt feminist och kvinna och sprid kärlek! 

Målningarna och dikterna är mina och seriestrippen Sara Smille Edenheims.