Hopp

Snart är januari slut vilket känns väldigt skönt. Ett steg i rätt riktning. Ett steg mot ljusare tider, alltså dagsljuset, och ett steg närmare våren. Det känns hoppfullt tycker jag. Och då januari är årets fattigaste månad kan vi hoppas på att det vänder något nu. Även här har jag fått vända på slantarna för att vara konstnär har inte gjort mig rik. Tur då att jag är så pass gammal att jag kan laga billig mat. I går åt vi lyxmat. Ja för oss lyxmat, soppa och pannkaka med hjortronsylt. Sååå gott och vi äter det kanske en gång om året eftersom jag är diabetiker och inte ska äta sådant. Så det blev lyx för oss. Det är också viktigt att låta hoppet sätta guldkant, utan stora åthävor, i det lilla. 

Hopp ja, vad är det? Naturligtvis kan det syfta på att hoppa rep, hage eller höjdhopp, men i en djupare bemärkelse? Jag tror att hoppet är något djupt viktigt, som finns inom oss och driver mänskligheten framåt. Om vi inte hade hoppet skulle vi inte fortsätta sträva och kämpa i våra liv. Vetenskapsmännen/kvinnorna skulle inte fortsätta forska. De som idrottar inte fortsätta träna och tävla, musikerna och konstnärerna inte fortsätta skapa nya alster. I svåra tider är hoppet om en bättre framtid för våra barn en drivkraft och nu tror jag de flesta av oss hoppas på fred. Fred i Ukraina, fred på vår jord och inga fler krig. 

Att bo på Gotland är fantastiskt på många sätt men när det gäller hopp har jag en fundering runt den upptrappning av millitär närvaro som nu sker här. Har regering och millitär helt tappat hoppet? Hoppet på fredliga lösningar genom samtal mellan människor då hoppet finns inom oss alla. Att tappa det hoppet är både destruktivt och farligt!

Att bo på landet på Gotland är speciellt och här är nog de flesta byggdegårdarna aktiva på olika sätt och i samarbete med många föreningar, teater, Gotlandsmusiken och privatpersoner. I helgen var det en dag för Ukraina här i våran byggdegård i Eksta. Kerstin Blomberg, Peter Knutas och Niko Caspers är eldsjälar (som det finns gott om här på ön) som brinner för att hjälpa människor i nöd och på flykt. De hade sett till att dagen blev av. Det bjöds på mat från Ukraina, berättelser och sång från flyktingar från Ukraina. Niko berättade om sina resor till Ukraina med förnödenheter tillsammans med nätverket Smeder utan gränser. Kerstin berättade om den stora hjälpsamheten som funnits här på Gotland att hjälpa flyktingar från 1919 fram till i dag. Det blev en fantastisk dag fylld av värme och hopp som berörde mitt hjärta djupt. 

Att lyfta fram hoppet tror jag är väldigt viktigt just nu och att vi pratar om det. Då ger det ringar på vattnet och fyller andra med hopp som skapar något i dem som de förhoppningsvis ger vidare, Hoppet som skapar kamplust och jävlar anamma i oss på olika sätt. Den tavla jag precis i stort sett målat klar handlar om hopp för mig. Den kommer nog heta " Röda luftballong" och lyssna gärna på Rikard Wolff:s låt med den titeln. När han sjunger om Eifeltornet och Notre-Dame så tänker jag Kruttornet och Sankta Maria domkyrka här på Gotland. 

Nu dags att börja fixa mat för att sedan åka till en byggdegård och lyssna på jazz. Hoppfullt!

Så var nu barmhärtiga mot er själva, lyft fram hoppet inom er, sprid det och sprid kärlek! 

Bild 1: Röda ballong - oljemålning   Bild 2: Från en dag från Ukraina  Bild 3: Niko Caspers  Bild 4: Kerstin Blomberg och Peter Knutas