Dåligt samvete

Så sitter jag här igen framför datorn, i dag med skärmmössa då ljuset är för starkt och jag har migrän. Men varför i hela friden gör jag det? Varför går jag inte och lägger mig tills det är över? Ja det kan man fråga sig och det har jag gjort vilket satte igång tankarna som jag kände att jag var tvungen att få skriva ned medans jag kom ihåg dom. 

Som kvinna tror jag att mycket av det vi gör drivs av dåligt samvete och jag borde ha... vad det nu är. Jag tror att det sitter djupt rotat inom oss genom generationerna. Och ja, jag borde skriva en blogg....

Jag har precis börjat läsa den nyutkomna boken "Sömmerskan och friheten av Karin Härjegård, som också bl.a. skrivit "Kallbaderskan bland fjällen". Det här är en fortsättning på den. Och den tar precis upp detta med samvetet. Två parallella historier och två generationer som följer varandra och där detta med samvete, för kvinnors del, blir tydligt. Vad som lovats på dödsbädden, vad konventionen kräver, syskons och föräldrars förväntningar på att t.ex. ta över släktgården. Vems liv ska levas? Lever jag genom min man eller mina barn eller lever jag mitt liv och mina drömmar? Dessutom rädslan för att ta i konflikterna och berätta vilka drömmar man bär på för att inte såra någon. Genom generationer har det nog oftast varit kvinnan som får ge avkall på sina drömmar och idèer för mannens och släktens skull och så är det fortfarande världen över.  

Lyssnade på Karlavagnen på radio sent i går kväll och hörde samma sak. Ämnet var: Vid vilken ålder är det bäst att skaffa barn? Flera av kvinnorna ansåg att det var bäst att skaffa barn när man är ung för då orkar man ta hand om barnbarnen!? För mig blev det ytterliggare ett bevis för detta med kvinnoroll och dåligt samvete. Ingen av männen nämnde detta.  Ingen av oss vet vad livet bjuder. Vi kan kanske se i backspegeln att val vi gjorde i ungdomen inte var de bästa. Det har i sin tur skapat olika saker i våra liv och ryggsäckar. Även om du får barn när du är ung kanske hälsan ändå inte medger att ta hand om barnbarn. Konsten att kunna ha konstruktiva samtal med sina vuxna barn är heller inte lätt och ger ytterliggare dåligt samvete. Barnen har sin bild av sin uppväxt och jag som förälder bär min bild och fakta som som de inte har. Jag tror dessutom att hur jag som förälder än gör kommer jag att få höra när barnen vuxit upp att jag gjort fel. 

Vad blir då slutsatsen? Ja det är bra att titta på vad som varit och varför jag får dåligt samvete. Förhoppningsvis kan jag då se att jag bär generationers dåliga samvete i onödan. Att jag måste leva mitt liv, utifrån min livssituaton, för att inte dö innifrån.  Detta gäller oss alla. Det går också att få ihop med osjälviskhet. Det gäller bara att hitta var gränsen går för att förkrympa sig själv och dö innifrån och att ge ut. 

Nu dags att vila ett slag. Packa tavlor inför söndagens hängning på Fiket i Visby får bli en annan dag. Jag ställer ut där hela april och vernissage är på måndag den 3 april kl. 12.00. Ni är så välkomna! I påsk finns jag också på Gotländsk Vårsalong i Lärbro. 

Så tills vi nu hörs och ses nästa gång, var rädd om er, lyssna på dina drömmar och sprid kärlek! 

Målningar:  1. Hon som var jag - oljemålning   4. Realese me - oljemålning  Foto: 2. Bokomslaget på Sömmerskan och friheten av Karin Härjegård  3. Jag nu i keps och migrän