Att åldras verkar vara det nya

Så är det sen fredageftermiddag och jag sitter framför datorn igen och funderar lite över veckan som varit. I går var vi inne i Visby och var på konsert i Domkyrkan på kvällen. Det var Helen Sjöholm och Anna Stadling som sjöng in julen. En helt fantastisk konsert och deras röster gifte sig verkligen. Anna Stadling lite mer lågmäld i de egna låtarna men med berörande texter. Helen Sjöholm framförde även Gabriellas sång, ni vet den från filmen "Så som i himmelen". Att få ynnesten att höra henne sjunga och framföra den live, ja det var verkligen magiskt och jag fick ståpäls! Älskar den och texten är fantastisk och skriven av Py Bäckman. 

Texten i Gabriellas sång fick mina tankar att vandra vidare till ämnet att åldras som tydligen just nu diskuteras på olika forum. Det är Amalia Adamo, Ann Heberlein, Åsa Lindeborg, Kvällspasset och Karlavagnen som tagit upp detta. De tre kvinnorna har tagit upp det för att de själva anser att de blir så fula när de åldras att de inte vill se sig i spegeln, vara med i media, tappar sin attraktivitet osv. Och det är bra att detta lyfts tänker jag.

Ja att åldras är att förändras. Det kan vi inte göra mycket åt om vi inte ska lyfta oss förstås tills vi får "horn i pannan". Och visst kan vi sörja att vår ungdom försvinner men jag hoppas att även något mer växer fram. Amelia Adamo pratar om att det är att svika kvinnosaken genom att prata om detta. Vet inte det jag. Tycker nog snarare tvärtom. För återigen, vems är idealen att vi ska se ut som 20 år hela livet som kvinnor? Det måste vara männen som skapat detta. Det är ju attraktivt med de grå tinningarnas charm på män. Men kvinnor skall vara sexobjekt med smal midja, runda höfter och fasta bröst hela livet. Kvinnor som bär barn i sin kropp, som föder barn, som ammar dem. Det är ju hur vansinnigt som helst att tro att kroppen ska var densamma efteråt. Klart som korvspad att kroppen redan på ett tidigt stadium förändras pga alla hormonförändringar som gör barnafödandet möjligt. 

Jag tänker att vi måste lära oss att omfamna livets alla delar och stadier. Vår, sommar, höst och vinter har alla sin tjusning. Så är det med oss människor också. Dessutom har och ger oss livet erfarenheter som jag inte vill vara utan. Vem säger att en ung kvinna är bättre på att älska än en äldre kvinna som vet vad hon vill och som törs njuta? Vad är fult i rynkor, valkar och grått hår. Och tänk att kunna strunta i mycket av vad folk tänker och tycker. Att våga vara sin egen och gå sin egen väg.

 Att skämmas och försöka dölja att jag är en kvinna som levt och överlevt över 60 år är ju att falla in under och acceptera de gängse normerna skapade av män. Jag vägrar! Jag är stolt att vara kvinna! Jag är stolt att vara den kvinna just jag är! Jag tänker ta plats, tänker ta för mig, tänker synas!  Jag är även stolt över mitt gråa hår. Under en period i livet när jag hade det riktigt tufft och gick in i den berömda väggen första gången hände mycket i min kropp. Jag svävade mellan liv och död. Bl.a. så blev jag gråhårig och på vissa ställen tappade håret helt sin färg. Det blev genomskinligt. I dag är det i alla fall grått på huvudet så ja, jag är även stolt över det och tänker inte färga det. 

Har just också börjat läsa en intressant bok. "Radikalt LAGOM" av professor Fredrik Nyström. Han är endokrinolog och professor i internmedicin. Jag tippsar om den eftersom den tar bort myterna om hårdträning och bantning mm som ju passar in här i försöket att se ut som tjugoåringar livet igenom. Läs den gärna. Att älska sig själv för den jag är, så som jag är nu i dag är det som gör att jag kan vakna med ett leende inombords och vara  nöjd med livet. 

Så var nöjd med dig själv! Var stolt över vem just du är och att livet självt syns i din varelse, din kropp. Skäms inte över vem du är eller hur du ser ut! Lev livet och njut! Och sprid kärlek. 

Foton: 1 och 3 hämtade från Lilla Gumman. (Älskar hennes humor) Foto 2 Jag