Årets viktigaste dag

I dag den 27 januari är det årets viktigaste dag! Viktigast för att den berör oss alla. Ja alla. Hela vår mänsklighet dvs. alla människor på vår jord och själva begreppet att vara människa. 

Den 27 januari 1945 gjorde en beriden förtrupp ur den sovjetiska Röda armèn en fasansfull upptäckt. Dom kom till och såg Auschwitz. Rykten hade hörts men dem trodde man inte på då de var så gräsliga. Tyvärr var verkligheten än värre. Industriellt mördande av judar, gamla, barn, romer, funktionshindrade, oliktänkande ja alla som inte passade in i nazismens världsbild. 

Den 27 januari varje år är Förintelsens minnesdag och sååååå viktig att minnas och påminna om! Minnet av detta har följt mig sedan barnsben. Mina föräldrar arbetade på en firma ledd av överlevare från Auschwitz så jag såg dem som hade nummer inbrända på armen. Jag frågade naturligtvis varför de hade nummer precis som kor ( före de gula öronflärparnas tid) och fick ärliga svar. Jag fick på det viset lära mig långt mycket mer om nazismen och Förintelsen än vad skolan då lärde ut, och det har följt mig genom livet. Som tonåring läste jag också Leon Uris böcker Exodus och Mila 18 samt Anne Franks dagbok. Böcker som heller aldrig lämnat mig, och naturligtvis har det format mig. 

Som vuxen under 1980-t var jag med i en grupp som körde hjälpsändningar till Warzawas största barnsjukhus. Hjälpen förmedlades genom en katolsk präst, Fader Josef, som själv hade överlevt Auschwitz. Han hade bett till Gud, i lägret, och sagt att om Gud såg till att han överlevde skulle han bli präst och ge all sin tid till barnen. Och det gjorde han. Varje dag, året om, gick han till barnen på sjukhuset för att muntra upp dem, kanske ge dem någon liten present, läsa för dem eller vad det nu var. 

Fader Josef tog också med oss till Auschwitz, gick runt hela lägret med oss och berättade hur det var. Hans barack hade fönsterglugg direkt mot arkebuseringsmuren så han såg, hörde och luktade arkebuseringarna varje dag. Han visade oss "duschrummen" där människorna gasades ihjäl och klösmärkena finns kvar på väggar och tak. Han visade oss ugnarna. Han visade oss alla olika rum fyllda med de mördades ägodelar. Ett rum fyllt från golv till tak med resväskor, ett med glasögon, ett med skor, ett med hår, ett med barnkläder, ett med leksaker os.v.  Fader Josef var med in i alla rum utom i barnrummen, det klarade han inte. En av gångerna vi var där hade vi med oss en ungdomsgrupp och då höll man också på med en filminspelning så området var fullt av människor i randiga fångkläder, det hängde lynchade från galgarna, tyska millitärer med vapen skrikandes rauch, rauch mm. Det var verkligen ännu mer vidrigt. 

Då de som överlevt dessa fasansfulla koncentrationsläger blir färre och färre är det oerhört viktigt att detta lyfts och att vi minns. Nu sist var det Emerich Rot och hans röst som tystnade. Och de som säger att detta är lögn och att det aldrig har hänt kan jag omöjligt förstå. Det är bara att åka till Auschwitz och titta så ändrar ni garanterat åsikt. 

Varför är det då viktigt att vi minns? Jo för utan minnen öppnar vi vägen till att det kan ske igen. Tittar vi ut i världen i dag så har fascismen vuxit sig stark i många länder. Tittar vi på vårt land så är sådant som för 10 år sedan var otänkbart nu tänkbart. Ulf Kristersson lovade Heidi Fried 2017 att aldrig ha något samarbete med SD.... och det vet vi ju i dag hur mycket det löftet var värt. Han har också stått i riksdagen och kritiserat SD för deras främlingsfientlighet och i dag tycks det vara helt i sin ordning att göra allt för att jaga människor från andra länder. Om vi inte minns, om vi inte håller alla människors lika värde högt, om vi sår split mellan vi och dom, då är vi snart där igen. För det vi gör är att skapa sätt att omänskliggöra den andre som det då går att behandla hur som helst och döda för denne någon är inte en människa. Men det som också händer är att vi dödar vårt eget samvete och själva blir omänskliga dvs inte människor. 

Det är inte en värld jag vill ha. Jag vill ha en värld fylld av kärlek, empati, solidaritet, nyfikenhet på människor och glädje. Vill du det också? Ja då finns bara en väg, att vara motkrafter till det som förminskar människor. Då finns bara vägen att sprida kärlek och stå emot dem som predikar rädslan. Så skaffa dig kunskap, minns och sprid minnet, lev i glädje och sprid kärlek.