Ankomst och väntan

Jag är just hemkommen från min lilla ateljè där jag i dag försökt mig på att måla. Ja försökt är just rätta ordet. Har börjat på en duk som det är något fel på. Den kan inte vara grunderad på rätt sätt så nästan hopplöst att få färgen att täcka. Men än ger jag mig inte. Känns liksom inte ok att kassera en dyr duk innan jag i alla fall försökt. 

När jag kom ut från ateljèn snöade det för fullt. Tillhör ju inte vanligheterna här på Gotland. Fick mig genast att tänka på att det är första advent nu på söndag och snart finns det adventsstjärnor och adventsljusstakar i alla fönster. Säga vad man vill om advent men mysigt är det. Och i vanlig ordning har jag tjuvstartat. Redan i början av förra veckan tror jag det var. Skönt att kunna göra så när jag vill och orkar. Kommer i håg hur det var när jag var barn och ung, då var det otänkbart att pynta innan advent. Som om det vore en lag eller fullständigt oheligt att börja tidigare. Faktum är att jag inte tror att Gud eller Jesus bryr sig då denna sed inte fanns på Jesu tid. 

Men vad betyder advent då? För de flesta i dag antar jag att det just är detta med att få mer ljus som gäller denna mörka årstid. Själva ordet adventus betyder ankomst och lägger man till Domini (kyrklig term- herre) så blir det Herrens ankomst, dvs Jesu födelse. Sedan i folklig mening blev det också en väntan dessa fyra veckor fram till jul och Jesu födelse. 

Har funderat lite runt ankomst, Jesu födelse, Maria och alla barn som föds. Det är ju fantastiskt att vi 2021 år efter Jesu födelse pyntar våra hem för att fira att han föddes ( om vi nu gör det ). Men vi borde lika andäktigt fira ankomsten av varje barns födelse. Varje barn som kommer till världen är ju ett mirakel. Sedan hamnade tankarna hos Maria. Har genom åren haft väldigt svårt för kulten runt Maria som skapats inom kyrkan som helhet. Framför allt i feministiskt perspektiv då hon på något sätt blivit normen för kvinnor att vara madonna, kysk eller hora. Och där ser jag rött då det är en så tydlig norm skapad av män för att styra och låsa kvinnors sexualitet utan att för en sekund titta på sin egen. Eller snarare bara ta för givet att den bara är en rättighet för män. Mycket har hänt men det  finns mycket kvar att arbeta på. 

Däremot har jag hittat något annat hos Maria som kan vara ett stöd för oss kvinnor. I och med ett barns ankomst så kommer också ett helt livs oroande för detta barn. Oro vid sjukdom, oro för hur det går på dagis eller i skolan. Oro för umgänget i tonåren. Vad gör dom? Håller dom sig inom lagens råmärken? Droger? Mobbning? Arbete och kan de försörja sig? Sorgen om de dör. Tittar vi på Maria har hon stått i liknande situationer genom sitt liv. Bli med barn innan hon var gift, en lillgammal son som skaffat sig kunskap som slog de äldste med häpnad. Han rymmer från föräldrarna. Han är hallstarrig som vuxen. Han blir förtalad, misshandlad och dömd till döden för att nämna något. Det blev för mig en ögonöppnare att se Maria som en vanlig kvinna med helt jordiska problem. Och det är jag glad för. Och glad att den finns kvar mitt i det patriarkala. Faktum är att jag tror att Gud ler i mjugg när männen inte fattat vad dom låtit stå kvar. Det här är vad jag tänker på i advent och jag väntar på ankomsten av att kärleksbudskapet om allas lika värde ska få djupa rötter och och slå ut sina rosor i full blom.

Var nu rädd om varandra, stressa inte och sprid kärlek och ha en trevlig första advent!  

Foton:  1. Adventsstjärna som jag målat.  2. Ikon av Maria och Jesus.  3. Ikon av Maria  ( båda ikonerna är mina ).  4. Foto av ett ljus här hemma som helt plötsligt blev till en ängel.