Allt har sin tid

Vilken fantastisk dag det varit! Strålande solsken, ingen blåst och över 10 grader varmt i skuggan. I solen var det underbart. Jag bestämde mig genast. NU går jag i STREJK! Ja i strejk från målandet alltså. Kunde bara inte tänka mig att stå inne i ateljèn och måla i dag. 

Det fick bli uteaktivitet och att vårrensa rabbatter. Så fram med sekatör, handskar, pall och skottkärra och så till verket. Att klippa ner stora gamla kärleksört och rensa bort torra pinnar och löv tog sina modiga timmar. Men så skönt! Fast i kväll lär jag kanske inte tycka att det är skönt. Men fåglarna kvittrade, en humla krockade yrvaket med mig och nyckelpigor kröp på bladen. Krokusar blommar, påskliljor har knopp, tulpanbladen sticker upp och hyacinterna är också på väg. Även pionerna har börjat titta upp. 

Men det allra säkraste vårtecknet är att svämtanken är ute och kör. Ja jag bor ju på landet och svämtanken är en stooor tankbil med en massa munstycken som kör och gödslar åkrarna. När den är ute då VET man att det är vår! Går inte att undgå... Som tur var så var den inte här i närheten i dag. Jag vet ju att den behövs för att bönderna skall kunna odla sina grödor men fyyyy attan vad det stinker! Då klarar jag inte av att vara ute, inga fönster får vara öppna då och ingen tvätt hängs ut på tork.. Men i dag blev det vårens första tvätt som torkade ute. Ljuvligt!  

Bortsett från svämtanken är det en ljuvlig tid som ligger framför. Den årstid som jag vill uppleva med alla sinnen. Jag vill ta in alla färgskiftningar från dagens björkar som skiftar i lila till den skira grönskan och björkarnas musöron. Lite senare alla de otaliga gröna nyanserna innan våren övergår i sommar. Jag vill sitta som tjuren Ferdinand och dofta på alla blommor. På hägg, syren, hyacinter, kaprifol, rosor och behålla allt inom mig. Behålla till hösten och vinterns mörker och ha som inspiration till att måla. Vår och sommar är också den tid på året då jag inte målar så mycket. Jo då regniga dagar händer det, men det är som om kroppen behöver vilan. Att måla från sitt innersta och försöka förmedla något, en berättelse, en känsla, är ett arbete som trots den glädje och tillfredsställese det ger tar ut sin rätt. ,  

Att allt har sin tid är då sant och en klokskap som redan finns nedtecknad i Predikaren i Gamla Testamentet. " Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid för att plantera, en tid att rycka upp, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag....

Man kunde nästan tro att detta var skrivet nu under pandemin men är alltså en flera tusen år gammal text. Nu i dag var det tid att rycka upp och snart att plantera. Förhoppningsvis är det också snart dags för famntag. I vart fall tänker jag ta vara på tiden, som ligger framför. Vara i att allt har sin tid även om det blir mindre målande. Vilan behövs. Vila är tillåtet och att lyssna inåt och på kroppen behöver vi alla. 

Så ta vara på det naturen bjuder av helande, ro och påfyllnad. Tillåt dig att njuta och sprid kärlek!