Alla Helgons helg?

Så går söndagskvällen mot sitt slut och så också denna Alla Helgons helg. Jag vet inte hur det är för er men för mig är denna helg lite kluven på flera sätt. 

1. För det första: Alla Helgon. Vilka då? Ja inte är jag något helgon, varken i betydelsen i dagligt tal eller i ordets rätta bemärkelse, för jag är ju vid liv! Inte känner jag något heller.... Med helgon menas ju någon som vördas efter sitt liv för att hen levt ett liv i helighet, som dygdemönster, blivit martyr, ängel eller blivit kanoniserad av påven efter sin död och alltså blivit upphöjd till helgon. 

Phu! Börjar bli jobbigt nu. Lär ju aldrig platsa där! Men rent historiskt tillkom denna dag mycket tidigt. År 608 e.Kr flyttades firandet från våren till den 1 november och fastslogs av påven Gregorius VII. Man skulle då fira - minnas alla de mindre helgon som inte hade en egen plats i kalendern. I dagens sekulariserade samhälle är det kanske inte så många som vet varför denna dag finns, än mindre vet några helgon. Så varför då fira detta? 

2. Dagen efter Alla Helgons dag innfaller Alla själars dag. En minnesdag över alla döda. Den har rötter i förkristna keltiska traditioner som övertogs av kyrkan. Man trodde att de döda behövde hjälp på vägen att hitta hem och därför smyckade man gravarna med ljus.  Känns ju ändå rätt bra att alla vi som inte är helgon också fått en dag. 

3. Jag är uppväxt i ett hem där dessa dagar aldrig firades. Trots att mina föräldrar var uppväxta under ett annat sekel och med kristendom, uppförande, lära sig psalmverser utantill och morgonandakter i skolan, på schemat och i betyg så förstod de inte heller vitsen med detta. Så jag bär denna kluvenhet med mig sedan barnsben. Mina föräldrar var också mycket tydliga med att de inte ville ha någon gravsten. Du ska inte behöva ha en grav att sköta som ger dig dåligt samvete. Du har ingen aning om var du kommer att hamna i ditt liv. Minnena bär du inom dig. Det är jag dem evigt tacksam för. De är begravda i minneslunden på Alnö i medelpad och jag bor på Gotland. 

4. Finns det då något bra med denna helg? Ja det gör det! 

Att få stilla sig och gå ned i tempo en helg i skiftet mellan höst och vinter. Att reflektera över liv och död, över förgänglighet och det som är bestående. Det behövs i varje tidsålder. Att våga se att jag kommer inte leva för evigt och vad som är viktigt den tid jag har på jorden. Det var något som förr var ständigt närvarande men inte är det i dag. Jo kanske lite mer i dag med coronapandemin men ändå. 

Och visst finns det helgon. Helgon som är värda att lära av, lyssna till, och hålla högt i minnet! Jag tänker namnge några som är helgon och de som borde bli det. Vet du inte vilka de är - googla...

Franciskus, Hildegard av Bingen, Maximilian Kolbe, Moder Teresa, Elisabeth Hesselblad, Nuvarande Dalai lama, Nelson Mandela, Desmond Tutu

Så var rädd om varandra, tänk på vad som är bestående och sprid kärlek. Jesus lär ha sagt att: Gud är inte en gud för döda utan för levande, ty för honom är alla levande. Luk 20:38 Också det är lite hoppfullt!