Advent! Nu igen?!

Ja så är det då dags igen. Det är 1 advent på söndag. Och här hemma är det färdigpyntat och lussebullarna bakade.  Går här hemma och njuter av stjärnornas sken. Tänker samtidigt att jag är tacksam över att jag kan, att jag har tak över huvudet och mat på bordet. 

Advent - väntans tid. En tid som borde vara fylld av förväntan. I år finns det dock en väldig bismak måste jag säga. En bismak av sorg, vrede och vanmakt. Alla de som finns här från Ukraina som inte får fira en jul som de är vana. Utan hela familjen och kanske helt ensamma. De som väntar på uppehållstillstånd men som nu, med ny regering, i ännu högre grad fruktar för sina liv och att bli utvisade bara p.g.a. hudfärg. Det gör mig beklämd och rasande! Förstår inte hur de styrandes tankar går och hur deras tankar slår kullerbyttor? Hur tänker KD t.ex.? Mig veterligt föddes Jesus i Betlehem av judiska föräldrar. Alltså vare sig alldeles ljushyad, blont hår eller svensk. Om vi håller den kristna traditionen högt, varför ska vi då utvisa de människor som kommit hit undan krig och förtryck för att de inte ser ut som vi? Det Jesusbarn vi väntar på, hyllar och som är vårt etiska riktmärke i mycket av vår kultur. Det barn som änglarna hyllade med orden : Ära vare Gud i höjden och frid -fred på jorden till människor till vilka han har behag" Luk: 2:14. Ja årets advent kommer sannerligen med en bismak. 

Inser också att just i dag är det Thanks giving day i USA. Att lära sig att vara tacksam för det man har är nyttigt. En sak, bland många, att vara tacksam över är vänner. Jag skrev ju på FB förra veckan att jag hade fruktansvärd värk i ryggen. Jag kunde knappt sitta, gå eller ligga. När jag blir så kryper jag in i mig själv för det är vad jag orkar.  På lördagen fick vi besök av vänner som kom för att fira min man i efterskott. Dagen var planerad men fick ändras något på grund av snöovädret. Men de envisades med att jag skulle följa med och försäkrade mig att om det inte fungerade skulle de köra  mig hem. Och vilken dag det blev! Så fantastisk. Många skratt, gott fika, djupa samtal där vi berörde varandra, god middag på Grå Gåsen med "Så mycket bättre" på storskärm och så småningom hemfärd i bilen utan motor och som kunde köra sig själv. Japp det är sant. Och den heldagen fyller mig fortfarande med värme och glädje! Så TACK TACK Micke och Eva!

Jag skulle önska att vi alla tittade på vad vi har att vara tacksamma över under advent. Har vi möjlighet så kanske vi kan göra något litet för någon annan också. Ingen kan göra allt och förändra världen ensam men tillsammans och många bäckar små kan skapa något som betyder något för någon annan. Och det är väl hela poängen med advent och jul! 

Så var rädda om er, fundera vad ni är tacksamma över och sprid kärlek!

Foton: Mina egna foton här hemmifrån Eksta