en-Gott eller ont?

Sitter nu framför datorn på årets mörkaste dag. Och nog har den varit mörk allt. Visste inte om det var dag eller natt när jag vaknade och så har den fortsatt ända tills strax före solnedgången. Då sprack himlen upp och blev ljust blå. Där solen var på väg ned färgades himlen gul, rosa och aprikos. Jag blev glad långt in i hjärtat. Tänk vad solen och ljuset ändå betyder mycket. 

I gammal folktro har ju den här natten förknippats med det övernaturliga och ansetts farlig och man skulle vara försiktig och ta det lugnt. Man skulle inte ägna sig åt kringgärningar, dvs. något som gick runt. Så att t.ex. mala mjöl denna natt var omöjligt då kvarnstenen inte fick gå runt för att näcken for genom åar och bäckar. Inte heller fick man spinna. Ännu längre tillbaka hade vi midvinterblot där djuroffer skulle blidka gudarna att låta solen komma tillbaka. Lite kan jag ju faktiskt förstå att dessa tankar fanns. Vi försöker ju blidka mörkret med adventsstjärnor, ljusstakar, levande ljus och ljusgirlanger på hus och i granar. Och då när dessa tankar var aktuella måste mörkret tett sig kompakt. Bara ljus i brasans sken eller en liten talgdank för den som hade råd. Och att ta det lugnt blir nästan en naturlig följd då tröttheten är så mycket större än när det är ljust. Det är kanske ändå lite vist ordnat. Vi människor behöver ju tid att också ta det lugnt och fundera eller bara sova lite mer. Och i natt är det extra magiskt! Bor du på en plats där du kan se stjärnhimmlen kan du se något som ingen sett sedan 1200-talet! Jupiter och Saturnus står så nära varandra att de ser ut som en enda stjärna! Förmodligen det himlafenomen som visade sig vid tiden för Jesu födelse. 

Häromkvällen såg vi på filmen Marie Curie. En mycket bra, stark och tänkvärd film. Den som regisserat den har gjort ett fantastiskt arbete och även skådespelarna. Se den! Den har skapat tankar hos mig. Tankarna om gott eller ont och bilden på kunskapens träd på gott och ont från 1 Moseboken kom för mig. Marie och senare hennes man Pierre Curie var ju bergsäkra på att de upptäckt och skapat något gott när de uppfann och gav namn till radium och polonium. De såg framför sig det goda det skulle användas till. Och Marie for ut på slagfältet och röntgade sårade soldater och räddade därmed många män. 

Men som så mycket annat gick det ju även att använda till ont, bomber t.ex. När vi människor upptäcker det som är ont - fel försöker vi hittat syndabockar och det har mänskligheten gjort i all tid. Förmodligen en reflex för att få det ogripbara begripligt. Det är tyvärr ofta en ond väg att söka syndabockar, se på häxjakten och alla som brändes på bål. Vi bör stanna upp och tänka. Marie och Pierre hade inga onda avsikter, men det gick att använda både till ont och gott, som ju faktiskt det mesta gör.  Än i dag används deras banbrytande forskning i kampen mot cancer - Radiumhemmet t.ex. I dag när det gäller pandemin finns det mycket vi inte vet eller kan just för att det är ett nytt virus. Dagligdags kan vi läsa i tidningarna hur syndabockar söks. Inget blir bättre av det. Men vi har alla möjligheten att välja ont eller gott om vi stannar upp och tänker till. Om vi ska skapa drev eller inte. Just nu väntar jag på det goda att vaccinet snart är här! Det skall tydligen börjas vaccineras nu redan i mellandagarna här på ön. Vilken julklapp!! 

Men nu ska jag klä vår gran, och beveka mörker och ondska med den! Eller i vart fall sprida lite ljus och kärlek. Bild kommer i nästa blogg.

Till dess, må gott, var rädd om varandra och sprid kärlek!

Målning:  Kunskapens träd på gott och ont   Akvarell - tusch